Hon sa att det enda jag behöver tänka på i framtiden är att inte röka. Men det enda för henne är allt för mig.
Och jag försöker. Jag vill sluta. Den här gången vill jag sluta. Det finns inga om eller men. För visst fan är det skönt att stressa av med cigaretter. Och att röka när man dricker är bara så underbart i sommarnätterna. Men när hälsan står på spel så bleknar allt det. Och varje cigarett är en skuldkänsla nu, varje paket är onödigt slösade pengar och varje rökt cigarett är ett slag mot mig själv. Och i abstinenspaniken tänkte jag vad skönt det skulle vara att få vara fri och röka utan skuldkänslor. Men jag tog mig själv på bar gärning. Att vara fri och röka går inte ihop. För det är precis vad man inte är när man röker. Man är beroende, och om man verkligen vore fri skulle man välja att inte röka. För vem utsätter sig själv för den risken frivilligt? Nej, låt oss hoppas att jag klarar mig. Nu är det dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar